BEGIN TYPING YOUR SEARCH ABOVE AND PRESS RETURN TO SEARCH. PRESS ESC TO CANCEL

Rågsved

 

image

Vintermornar brukade jag snabbt dra upp persiennen, och titta neråt hockeyrinken. Pulkaåkare i backen från tidigt, och match i rinken på naturisen. Hela dagarna varje helg.

Mest ungdomsmatcher men även seniorer i lägre divisioner. Läktare saknades, men jag kunde stå hur länge som helst på snövallarna runt rinken i pjäxor.

En snabb kopp choklad med ostmacka och sen iväg.

Under sommarhalvåret brukade vi hänga runt San Siro. Då spelade vi själva. Där var grabbarna från Ebba. Och RAF

 

Rågsved var under 60-talet en plats som lite oförskyllt stämplats enbart som ett droghelvete, men var lika mycket Sonya Hedenbratts Rågsved. Hasse & Tage skrev texten

”Vårt hus, är nyligen byggt

allting, är renligt och snyggt

med tunnelbanan kan man komma

från Centralen på tjugosju minuter

ut här det är faktiskt rätt skönt”

 

Ungar överallt. Jag gick lågstadiet på baksidan av mitt eget hus. Fröken hette Klavin, var rödhårig och älskvärd. Hon bodde på Reimersholme. Bjöd oss dit till idyllen vid Långholmskanalen innan vi flyttade vidare till mellanstadiet.

image

Fröken Klavins lilla favorit i mammas hemsydda kläder

 

Minns att det var grönt, lummigt och att jordgubbssaften var kall.

Båda mina föräldrar var Södermalmsbor. Maria Prästgårdsgata och Blekingegatan. Söder hade inga lägenheter för 80.000 kvadraten på den tiden. Det var ofta omodernt och trångbott. Vi mellanlandade på Sjösavägen i Högdalen, men flyttade en station längre ut när tunnelbanan och lill-brorsan kom.

Vi hamnade på Askersgatan, tre trappor upp utan hiss. Alla var i samma sits. Barnfamiljer och nya i Rågsved. Många mest för att det var modernt med bad, varmvatten och tvättstuga. Rymligt och ljust. Några hade flyttat in på grund av urbaniseringen och landsbygdens avfolkning. Man glömmer det lätt, men Sverige var i mångt och mycket ett lantbrukssamhälle ända in på 60-talet.

I Rågsved och Hagsätra fanns ingen invandring. På nio år i grundskolan hade jag en enda klasskompis med utländska föräldrar. Dom var från Finland. Tuula hette hon. Vi tyckte det var lite annorlunda. Finland. Men inte mer än så.

I min klass gick också Ann, dotter till arbetarförfattaren Kurt Salomonson. Söt som en sockerbit var hon. Min första kärlek efter fröken Klavin. I Hagsätra bodde mediaklanen Strömstedt. Jag och Niklas delade högstadium. Mamma Margareta gjorde TV-dokumentär om barnen i Hagsätra (Öppet Arkiv har något avsnitt).

Men inte alla trivdes. Återkommer till det.

Hagsätra Centrum
Hagsätra Centrum

 

Min far var andra generationen typograf och under stor del av min uppväxt ensam familjeförsörjare. Det var möjligt då. Folkhemmet. Han drog till jobbet på Expressen kl 5 varje morgon i en mossgrön Morris Minor han fått överta från farfar Sven. Galonklädsel och en väldigt speciell doft invändigt när solen låg på. Luktade gott, varm bilfilt och bensin. I fönstret bak hade vi en leksakshund vars huvud gungade under färd. Bilen gick bäst i 80 km/tim, sen protesterade motorvarvet.

Gick bäst i 80
Gick bäst i 80

 

Farfar var varm och musikalisk. Spelade fiol. Tyvärr blev han tidigt sjuk och tynade bort. Farmor Aina överlevde honom med åtskilliga decennier. Hon var reumatisk, krum, försonades aldrig riktigt med att min mamma hade barn sen tidigare, men kunde sylta gudomliga kantareller i den fina trean med öppen spis i Björkhagen.

Farfar Sven med fiolen
Farfar Sven med fiolen i mitten

Ibland satt farsan i köket och vägde på en stol och höll sej för magen. Ständigt återkommande magkatarr, säkerligen pga dom omänskliga arbetstiderna och så småningom ett sviktande äktenskap.

Min mor bodde 36 år i lägenheten i Rågsved, som gift med min far i 20. När hon flyttade fanns knappt en enda svenskfödd hyresgäst i trapphuset. Förorten hade förändrats i grunden.

image

Morsan är 88 år nu och ännu inte helt ”vuxen”. Hon brukade stå i köket i Rågsved och sjunga Engelbert Humperdincks hit ”Please Release Me” (let me go). Det var hennes inte helt diskreta meddelande till oss alla. En driftig kvinna som i många år skickligt sydde barnens kläder och så småningom blev byråassistent och gjorde karriär inom landstinget efter slitsamma år som vårdbiträde.

Men äktenskapet dog sotdöden. Att jobba och vara plikttrogen har aldrig varit särskilt sexigt i kvinnors ögon.

Det är en av livets obesvarade gåtor, men likväl ett faktum. Kan funka ett tag för att trygga avkomman men inte i längden. ”Snälla pojkar får aldrig kyssa (eller ligga med) snygga flickor”. Vrider man lite på huvudet och ser sej om bekräftas detta gång på gång.

Efter 25 års äktenskap klackades farsan. Min lillasyster bodde kvar hos mamma, min fyra år yngre bror flyttade med farsan till en deprimerande länga på Byälvsvägen i Bagarmossen. Med loftgångar och ständiga inbrott i farsans gamla Amazon. Inte sällan kom han ut kl 5 på morgonen för att finna att bilbatteriet var snott.

Mitt i skilsmässan kom också den nya tekniken in i tidningsbranschen och handsättare blev överflödiga. Han kunde gå i förtid men tappade verklighetsförankringen och drunknade i flaskan. Kom att ta hans liv. Ringde mej ofta på fyllan och frågade varför jag aldrig hörde av mej. Vilket jag gjorde, men tomheten i hans liv var allenarådande.

Min bror fick höra att om han kom hem och pappa hängde i en snara från taket, skulle han inte bli rädd om han hörde ljud. Det var bara luften som pös ut…

Brorsan fick så småningom en egen lägenhet genom SKB och efter den dagen tror jag inte pappa var nykter en enda dag.

Men vid det laget hade jag skaffat ett eget liv för länge sen. Lägenhet på Söder, jobb som journalist och en liten familj.

Flyttade hemifrån redan vid 17 års ålder efter ett rejält gräl och handgemäng med min far. Fick tillsammans med ett par kompisar tag i ett rivningskontrakt i Vasastan och hade sommarens sommar. Förlorade oskulden, jobbade som postis, liftade till Paris, blev vuxen. Vi brukade ha partyn med liveband i femman på Vikingagatan. En gång åkte grannens kristallkrona i golvet pga svängningarna. Hon var ledsen men tålmodig. Vi betalade såklart. Hyran var förresten 325 kr per månad för 90 kvadratmeter med fungerande kakelugnar och varmvattensberedare. I köket hade vi en jukebox. Oklart hur den kom dit. Men många sena nätter dryftades allt mellan himmel och jord medan singlar med Chuck Berry och Howling Wolf vändes i maskinen.

 

Jag skulle nog beskriva barndomen som lycklig och bekymmerslös. Med undantag för att jag hade alla barnsjukdomar som fanns på 60-talet plus några till. Som följdsjukdom på påssjukan fick jag t ex hjärnhinneinflammation. Hallucinerade, hade 41 graders feber, yrade och blev sängliggande en månad. På den tiden kom dr. Nordstedt hem med läkarväska, undersökte och ville lägga in mej på sjukhus. Morsan vägrade. Hon vakade, ibland dygn i sträck, och ville själv ha kontroll över situationen.

På gymnasiet missade jag nästan en hel termin p g a en lunginflammation. Mitt sportintresse var så flammande att jag gått på bandy på Söderstadion för att se Leif Fredblad och Benny Söderling i Bajen möta Sirius, trots nästan 39 graders feber och halsont. Det var 15 minusgrader (vintrar alltså på den tiden). Ett halvsekel tidigare hade det beslutet tagit livet av mej.

Den hårskjutande tandläkaren Fredblad
Den hårskjutande tandläkaren Fredblad

Men mestadels var uppväxten fylld av frisk luft och massor av idrott. Bredvid rinken på Rågsveds BP spolades det alltid upp en stor isyta. Stockholms stad hade vaktmästare på plats vintern igenom. Vi åkte ofta skridskor och spelade hockey tills fötterna brände och tårna tappade känseln.

Is spolades också i Parkleken. En annan fantastisk folkhemsföreteelse. Det fanns två bara i Rågsved med snälla fröknar som såg till att vi ungar hade det bra. Sommartid ordnades fotbollsturneringar mellan dom olika parklekarna i dom där ”kaninburarna” som nu ligger öde i varenda förort söder om stan. Matchtröjorna var gröna band som hängdes tvärs över överkroppen.

Men på vintern låg alltså en liten skridskois i anslutning till Parkstugan. Ingen åkte skridskor där. Vi spelade landhockey med hockeyklubbor (ofta vässade och kallade tandpetare, så småningom skedade, värmda över grötkastrullen hemma) och tennisbollar istället för puck. Vansinnigt roligt. Staden höll med riktiga målburar och det blev så småningom min utbildning till hockeykeeper. Min brorsa spelade i Djurgården, jag i kvarterslaget Tre Stjärnor. Äntligen fick jag själv anträda uterinken i Rågsved på helgerna. Vi mötte Östberga borta under ledning av en mycket ung och lill-gammal Leif Boork. Ett år tog vi oss till slutspel i Sanktan och fick då möta HammarbyKärrtorps IP. Stortorsk trots att vi lyckades peta in en puck. Hade aldrig fått så hårda puckar mot mej med mitt hemgjorda kombinat och billiga handskar och skydd. Jag hade tidigt anammat butterflystilen och låg lågt som en värsta Hasek medan puckarna ven från blå linjen. Jag kallades för ”krabban” av mina lagkamrater. Krabbstilen med vänsterklon i högsta hugg. Helvete vad blåmärken jag hade på kroppen och fingrarna efter den matchen. La hockeyn på hyllan efter det.

Ingen spelar längre hockey på Hagsätra IP
Ingen spelar längre hockey på Hagsätra IP

Men inte intresset

Mötte alltså tidigt Leif Boork, och våra vägar skulle korsas igen…

Men det var inte nog med det. I Hagskolan på mellanstadiet hade jag ‘tamram’ (virvel) Curre Lindström som lärare i engelska. Ännu en blivande förbundskapten (och nationalhjälte i Finland dessutom). Kändes hela tiden som om det där med engelskan bara var ett nödvändigt ont. Curre ville organisera, och engagera. Han ordnade helt enkelt den största av idrottstävlingar; olympiska spel!  Hagskoleolympiaden med invigning, flaggor, trupper och nationsdräkter. Fyror femmor och sexor lottades in i dom olika landslagen och tävlade tillsammans. OS avgjordes på Älvsjö IP. Jag spelade gudskelov fotboll först, men som ”grek” skulle jag också springa 3000 meter. Jag kom sist… Hela skolan såg på. Mina lagkamrater tittade åt ett annat håll efteråt. Jag utkämpade en grym spurtstrid med Italien om att undvika sistaplatsen.

Vek ner mej på upploppet. Glömmer det aldrig, men älskar fortfarande Curres intiativ. Våra vägar skulle ju också komma att korsas igen…

 

Sommarloven var oändliga. Jag minns starkt gråsparvarnas kvirrande i rosenbuskarna runt huset på Askersgatan. Mina föräldrar hade som regel bara råd med en vecka i en semesterby eller inhyrd hos någon bonde nånstans. Minns en bondgård utanför Sundsvall, råttjakt i Mönsterås och en livsfarlig tur i uppblåsbar plastfåtölj på Siljan bland timmersläp och i iskallt vatten. Men mest av allt var det Rågsved som gällde.

Det anordnades badbussar till Flatenbadet. Barnen hämtades upp längs vägen. Vi åkte från Rågsveds Centrum och väl ute vid lilla Flaten ordnades det med fotbollsturneringar, talangtävlingar från en liten scen, och sist men inte minst mjölk och solbullar.

När vädret tillät, och vi struntade i Flaten, fanns alltid Älvsjöbadet att tillgå. Jag och kompisarna cyklade dit. Bassängbadet längs Huddingevägen med 25 meters bassäng och hopptorn. Lärde mej simma där i simskola och att dyka i pik från femman i tornet. Lärde mej en hel del dumheter också. Men det berättar jag kanske en annan gång. Minns den förföriska doften av pommes frites och grillad korv från badets kiosk.

Älvsjöbadet 2016
Älvsjöbadet 2016

Tänker ibland på hur det var, och hur fria vi var i tanke och handling. Det fanns överhuvudtaget inte någon vuxenvärld som la sej i. Hur toleranta vi var gentemot varandra, hur begreppet ”kränkt” överhuvudtaget inte existerade. Vi visste inte vad det var.

Man mulades med snö. Blev nedbrottad i nån herre på täppan historia. Men man borstade av sej, reste sej och gick vidare. I min klass på mellanstadiet fanns Christer, som satt längst fram. Han uppfann ett eget vapen. Ett tom trådrulle, med kraftig gummisnodd fäst med häftstift. Till det en pil i form av en kortad blompinne med en synål surrad längst fram. Den sköt han i benet på folk. Bland annat mej. Knarkade så småningom ihjäl sej. Trassliga hemförhållanden

ungdomsgården i Hagsätra där jag hängde mest från 13 års ålder, fanns ett särskilt flumrum för haschrökarna. Vi snackar summer of love här. Känns helt absurt idag. I flumrummet fick bara dom som rökte på vara. Där spelades Jimi Hendrix, Steppenwolf och tidig Pink Floyd.

Upplevde min första fylla på Hagsätragården. Min kompis MickeKvistbrogatan hade en pappa som var tvättmaskinsförsäljare. Pappa tvättmaskinsförsäljaren köpte ut Starkbock på burk till oss. Vi drack dom i cykelkällaren. Vacklade upp till ungdomsgården. Jag spydde i en gångtunnel. Vi delade på ett paket Prince och vi kände oss helvetes vuxna. Vi var 13 år, nyss fyllda.

Micke blev med tiden framgångsrik hos det motsatta könet. Jag blev blyg. Minns en tjej i sjuan som jag hånglade med på en fest, som sa: ”Hade jag varit med en annan kille hade jag varit naken nu”. Hon brukade hämtas vid porten av raggarbilar. En storasyster på en annan fest, där jag spelade och sjöng, ”Alltså, fan va jag tänder på killar som spelar gitarr”. Jag bara ”Jaha vad mysigt”.

Ung man med gitarr
Ung man med gitarr

Drog aldrig några fördelar av mitt gitarrspelande förrän i vuxen ålder.

Mitt första band hette ”Big Head Hunters” och hade en ritad kannibal på bastrumman. När Unga Örnar hade jippo i Högdalens Centrum var vi huvudattraktion. Bara en sån sak. Micke spelade trummor, oftast hellre än bra. Vi körde Monkees covers kommer jag ihåg. Last Train to Clarksville var en av våra bästa. Jag spelade kompgitarr och ibland bas. Gitarristen hette Stefan. Vi gick hos samma gitarrlärare. Stefan gjorde upp dagsscheman som han följde. Läste sina läxor och blev diplomat. Micke blev trummis i Tant Strul. Senare roadie åt Ebba Grön och småningom dokumentärfilmare. Jag blev sportjournalist.

Killarna i Ebba Grön bodde söder om tunnelbanan. Jag och Micke norr om. Åt Hagsätra och Älvsjöhållet. Dom största drogproblemen fanns söder om. Där fanns en grässlänt där det dracks birakassar och röktes på. Ebba spelade på Rågsvedsgårn och repade i en lokal under tunnelbanan. Runt tunnelbanestationen kom så småningom dom tyngre drogerna (Se gärna alla delarna i filmserien Dom kallar oss mods, Stefan Jarl fantastiskt och gripande tidsdokument).

Ebba Grön är sannolikt det bästa som Rågsved producerat. Stefan Ishizaki får ursäkta.

Ebba Grön i Rågsved
Ebba Grön i Rågsved

Jag blir fortfarande matt och stjärnögd av att lyssna på plattorna, och av tanken på att dom spelade i gillestugan på Tussmötevägen i Stureby, där jag hängde i ett kollektiv. Där repade också mitt eget proggpunkband Opel Rekord.

image

Fjodor, Gurra och ibland Pimme var med och spelade fotboll på San Siro. En underbar arena som fortfarande finns kvar. Ligger vid tunnelbanebron mellan Rågsved och Hagsätra. Blutte och andra Rågsvedslegendarer var också med.

Vi delade upp och spelade tvåmål, sköna vår och sommarkvällar. Matcherna kunde vara tre timmar långa ända in i evigheten eller tills något lag nått tvåsiffrigt.

San Siro
San Siro

Kärnan av det gänget bildade så småningom Rågsvedsalliansen och började spela i seriesystemet i division 8 och vidare upp nån division. På deras klubbmärke stod RAF (Rote Armee Fraktion) med en k-pist tvärsöver. Fortfarande förundrad över att Svenska Fotbollförbundet köpte det. Några spelare i det laget kunde ha blivit elitspelare, om dom inte föredragit bärs, röka och annat istället för träning. Teknik, snabbhet, naturbegåvning. Vi spelade ju alltid boll. Varenda skolrast. Ofta med tennisbollar. Få har den teknik idag, som vi hade naturligt. Själv spelade jag i Nåjdens Fotbollsklubb (Som högst div 5). Vi skulle egentligen hetat FK Nåjde, som en hommage till den outröttlige kämpen på långdistans, Bengt Nåjde. Men fick nej av förbundet, la till ett ”n” och fick igenom det. Bengt hade tydligen haft synpunkter. Så var det med den hjälten.

Jag kände mej aldrig alienerad eller olycklig under min uppväxt. Däremot fanns det många vuxna som var rotlösa i det nya. Som aldrig fann sej till rätta i tillvaron som storstadsbo i en förort. Bara i min hus hade vi två självmord. Män. En hängde sej i vardagsrummet. En man i vår trappuppgång tejpade igen alla fönster och dörrar och drog på gasen. Brandkåren kom efter larm om gaslukt. Grannen var redan i himlen, och vi andra kunde också ha hamnat där.

Mamman till mina två äldsta barn bodde i Rågsved tillsammans med sin syrra. Vi blev ihop 1985. Min morsa flyttade in till Söder igen 1994. Idag känner jag ingen som bor där. Hagsätra Centrum är förstört och sönderbyggt. Biografen Focus där jag en gång såg min första sexfilm, ”När det gick för kyrkoherden” med Jarl Borsén, har passande nog blivit kapell och församlingshus.

image

Hagsätraskolan är sej lik, liksom IP. Vattnet är sen länge avstängt i plaskdammen i Rågsveds Centrum. Galler för alla butiker. Men det finns fortfarande ett aktivt föreningsliv runt Centrum. 60-talsförorten där man jobbade sov och handlade i lokala butiker står inte längre att känna igen. Det har blivit en invandrarförort med stor arbetslöshet, sysslolöshet och en hel del kriminalitet.

Men en del är sej likt. Backen upp från Centrum känns lika brant och lång som när jag var barn. Och gråsparvarna kvirrar fortfarande bland nyponrosorna

image

 

 

 

14 Comments

  1. du är ett geni!
    kan drömma om en kommande bok?

    • Ja, finns i planerna men efter kontraktet med Viasat (t o m 2017). Då är jag helt fri att berätta vad jag vill

  2. Mosklubban

    Älskar dina målande berättelser, jag kräver en bok inom en snar framtid.
    Har du sett filmen Whiplash än?
    Jag tipsade om den på Twitter, om en jazztrummis.

    • Nej, inte än. Men den finns på min do list. Tre Oscars skojar man inte bort. Temat intresserar mej också.
      Totalt missat den filmen. Lovar bättring och ett omdöme

  3. Hej Robert! Det är sällsynt i dagen samhälle med så raka och äkta människor som du.. Jag får den känslan när jag läser dina välskrivna berättelser.

    • Hm, sån har jag nog alltid varit. Det har gjort avsevärda hack i min yrkeskarriär. Kan inte hålla käften helt enkelt

  4. Andreas Hult

    Rågsved! MÖNSTERÅS! Härligt att du varit på genomresa i undertecknads (uppväxts samt nuvarande) domäner. Tränar du fortfarande lovande fotbollsgrabbar i Bajen? Måste vara minst tio år sedan ni lirade 1–1 mot Nicklas Bärkroths gäng. Minns att det blev ett trevligt möte och ett lagom puttrigt knäck i GT av det. Tommy Holl tog förstås bilderna. Tror fortfarande han har missat max en halv Gothia Cup sedan starten (drog direkt från Frankrike till Heden så fort VM 1998 var färdigbevakat) om jag minns rätt. Trevlig midsommar och tack för fantastisk läsning.

    • Nej, tränar inget lag sen några år tillbaka. Men saknar känslan varje vår. Att jobba i ett lag mot gemensamma mål, och se unga människor utvecklas. Bland det bästa jag gjort i livet, och förutom mina barn det jag är mest stolt över

  5. Kom igen, ett nytt inlägg. Över en månad sen nu

    • Skriver just nu. Bra att du eldar på. Är och har varit i semestermode. Just slutat lägga energi på twitter, och kommer med
      ett nytt blogginlägg idag eller imorgon. Håll ut kompis!
      mvh
      rob

  6. Dax för Stora Jounalistpriset till Robban !!
    Hittade din sida och har inte kunnat sluta läsa 🙂

    Hoppas verkligen att du skriver dina ”memoarer” efter du har
    slutat på Viasat 2017.

    Keep on your good work Robban.

    Många beundrande hälsningar från Björn

    • Tack Björn!
      Väldigt uppmuntrande att du är så positiv till mitt skrivande. Kämpar med lättja och höga prestationskrav.
      En ny text är under arbete nu. Senast imorgon, den 27 bör den vara klar.
      Ha en skön sommar, och kolla handbollen från OS
      rob

  7. Kjell Johansson

    Fenomenalt kul att läsa dina berättelser!
    Bästa/KJ

Leave a comment

Please be polite. We appreciate that. Your email address will not be published and required fields are marked