BEGIN TYPING YOUR SEARCH ABOVE AND PRESS RETURN TO SEARCH. PRESS ESC TO CANCEL

Skomakare bli vid din läst

 

1972 satt Tommy Engstrand och Bosse Gentzel fast i en BMW med chaufför på en militärflygplats utanför München. Ovanför kretsade attackhelikoptrar och siktade med k-pistar mot bilen.

40 meter därifrån stod flygplanet med palestinska terrorister och nio israeliska brottare

 

I gott och väl fyrtio minuter var dom två svenska journalisterna en del av dramat på Fürstenfeldbruck.

Engstrand och Gentzel var dom enda journalisterna på plats tack vare chauffören som hade gjort lumpen vid militärflygplatsen och därför körde svenskarna dit, medan hela världens media hade tagit sej till Münchens flygplats.

Under ackompanjemang av kulspruteeld och granater i bakgrunden lyckades bilen komma loss ur leran och Engstrand och Gentzel tog sej till närmaste Gasthaus för att få tag i en telefon(detta var 1972).

Engstrand röt in en rapport till Ekot från bardisken. Vi snackar exklusivitet och världshändelse här.

Ekot ställde inslaget. Sändes aldrig.

Upphovsmän var ju två sportjournalister, och fan vet om dom ens var nyktra

 

Tidigt i gryningen knackade det på dörren till Engstrands rum.

Med grus i ögonen fick han en kameralampa rakt i ögonen. Det var ett TV-team från Nya Zeeland(!) som ville veta allt om nattens händelser. Bakom stod BBC.

Ekot hade en rapport från allmänreportern Per Persson

 

Ekots reportar skydde ofta direktsändningar och ville banda med manus i lugn och ro. När bröllopet mellan Carl XVI och Silvia sändes i radio var såväl Åke Strömmer som Lars-Gunnar Björklund och Tommy Engstrand liverapportörer

 

Jag har ofta förbluffats av hur folk i allmänhet tror att man som sportreporter enbart bär puckar och bollar i sitt hjärta. Vid ett konsertbesök på China Teatern och en konsert med Ryan Adams kom en lite förfriskad smålänning fram och sa ”vafan gör DU här, du är ju sportjournalist?”

Mötte vid ett annat tillfälle Fyrans programdirektör Eva Swartz på Konserthuset när Cecilia Bartoli var på gästspel.

Det är längesen jag såg en så förvånad människa.  Jag en sportjournalist, hon statlig utredare av framtidens kulturpolitik, vice ordförande i Filminstitutet och VD för Natur&Kultur. Vi förenades i musiken

Tänker ibland på typograferna på DN som jag jobbade med nåt år. Det var Sveriges äldsta och starkaste fackförening. Bra lön och lysande avtal i övrigt. När jag sa upp mej där runt 77/78 var jag den förste som slutat frivilligt i modern tid. Gubbarna var förbannade. ”Du kommer aldrig få det bättre någon annanstans”. Men jag är, och har aldrig varit särskilt bekväm och i behov av trygghet. Snarare rastlös. När jag några år senare träffade ett par av mina gamla arbetskamrater erkände dom att jag gjort rätt som letat vidare,

Då hade jag via studier (lite slumpmässigt faktiskt) hamnat som reporter på Sveriges Radio

 

Radiotjänst startade 1925 på Kungsgatan 8. Sven Jerring var hallåman, och det sägs att det allra första direktreferatet i radio var Farbror Sven lutandes ut genom fönstret på Kungsgatan, berättandes hur en försenad revyartist klev ur bilen och tog sej in genom porten för att ta trapporna till intervjustudion.

Långt senare, 1936 skulle han bjuda på det klassiska referatet från Sverige-Japan i OS-fotbollen. ”Japaner som hoppar, japaner som fläker sej, japaner som gör allt för att bärga segern åt Nippon”. Japan vann med 3-2 och dom svenska avbytarna hängde på sej skyltar när dom klev av tåget på Centralen ”Jag var inte med”

image

Farbror Schvenn

 

Det finns många minnesvärda referat genom åren, dom flesta och dom bästa har Tranåssonen Lennart Hyland bjudit på.

 

Mitt eget tidigaste radiominne var Stellan Bengtssons skrällguld i pingis-VM i Nagoya 1971. Refererat på ett alldeles omisskännligt sätt av Mats Strandberg

Hela min uppväxt var en enda lång barnsjukdom. När Stellan blev förste svensk att vinna ett individuellt VM-guld i bordtennis var jag sängliggande i vattkoppor. Det var som att spänningen blev mytisk där i feberdimman

Mats har alltid haft ett alldeles eget driv i rösten i dramatiska ögonblick. Favoriten Shigeo Itohs desperata kamp mot den vänsterhänte 19-årige svensken glömmer jag aldrig. Mycket tack vare Strandberg

image

Stellan

 

Samme man som femton år senare skulle ge mej den största besvikelsen under en trettioårig karriär.

Jag hade börjat på Radiosporten som JH-praktikant 1981. Blev kvar på det ena förlängda vikariatet efter det andra.

Hockeykommentatorer var Lasse Kinch och Tommy Engstrand. 1986 skulle Tommy göra underhållning för SVT(Razzel) och jag utsågs till VM-referent i Moskva i hans ställe.

Jag som i ungdomen fascinerat lyssnat på Tommy, Kinch och Ulf Jansson sedermera Leif Boork. Ryser än idag vid tanken på hur stolt och lycklig jag var som ung mikrofonman.

 

Engstrand och Strandberg var lite som hund och katt. Strandberg aspirerade märkligt nog alltid på platsen som hockeykommentator. Märkligt, eftersom har var kass, bedrövlig helt enkelt.

Som reporter i Sportextra brukade han ta det förtryckta programbladet i handen och nämna ett par tre namn i vardera laget under matchens gång. Anders Eldebrink och ”Masken” Carlsson hade aldrig pucken så ofta som i Strandbergs referat.

”Äh, folk vill höra namn dom känner igen” lär han ha sagt till en medföljande praktikant.

 

När Mats Strandberg fick nys om min VM-uttagning stövlade han in till tf chefen Per Josefsson och försäkrade honom om att han skulle säga upp sin tjänst på SR om jag ”som inte ens var fast anställd skulle få VM-biljetten”. Han tyckte att den redan var präntad och utställd i hans eget namn.

Josefsson vek sej fegt nog för argumenteringen och jag blev inkallad på kontoret.

”Det här är väldigt tråkigt, men vi har fått budgetproblem, så vi kan bara skicka Kinch som kommentator till Moskva”, sa Pelle Josefsson.

Han visste mer än väl att Engstrand gått i taket om Strandberg fått VM-platsen.

Så fegt. Och en sån jävla besvikelse. Jag vet att jag hade gjort det bra. Jag var så jävla laddad

Under VM i den bistra Moskvavintern drabbades så Leif Boork av en svårartad lunginflammation och var tvungen att flygas hem.

Lasse Kinch gick på knäna och tvingades täcka hela VM-turneringen på egen hand

 

Nu kom min debut i VM att dröja till 1989, och Kenta Nilssons cirkusnummer i Globen. Dock kunde ingen stoppa mej som mästerskapsreporter i OS i Calgary där jag kamperade ihop med Leffe Boork

 

På väg till Calgary med Ove Eriksson, skridskoreporter
På väg till Calgary med Ove Eriksson, skridskoreporter

 

Men VM-sveket satt kvar nånstans i bakhuvudet när jag fyra år senare bestämde mej för att gå över till TV-produktion och nystartade TV4 och påbörjade ett nytt kapitel…

 

 

Veckans:

 

Stjärna: Julia Eriksson 20 år Sävehof. 11+7 mål på dom två senaste CL-matcherna

mot bästa möjliga motstånd. Inte uttagen till OS-kvalet

 

Bank:    MFF, goda för en halv miljard

 

4 sekunder:  Världscupslalom i Hammarbybacken

 

Väntan:  Leif Boork hävdar att han sitter inne med sanningen om fiaskot

i Salt Lake City 2002. Men vill inte berätta något förrän i memoarerna

som kommer ut först om fyra år

 

 

 

 

 

 

 

 

2 Comments

  1. He he…Strandberg kass på att referera hockey?
    You bet…brukade ha Sportradion i lurarna på gamla Hovet och när Strandberg refererade direkt så satt man mest med öppen mun.
    Spelare som satt i båset sköt från blålinjen osv osv…inte många rätt där inte.

  2. Ja, ”Strogge” var verkligen ”sin egen” när det gällde att reffa hockey. När han körde hockey-VM och även World Cup i början av 90-talet kunde man sitta med ”grind-protokoll” (Du vet fyra lodräta streck och ett diagonalt för fem) och räkna antalet gånger han sade ”spelar järntriangel” ”opererar i mittzonen” ”målvakten tar den i nypan”. Vissa gånger kunde man komma upp i över 15-20 i varje kategori… Variationen av ord var mycket limiterad hos Strogge.
    Men lika svag som han var på ishockey, lika vass var han på, tennis, bordtennis och boxning. Har nog aldrig hört en reporter ”brinna” så enormt som Strogge under matchen Lillen Eklund mot Steffen Tangstad. Det var som om det var bara han, ringen och dom båda pugilisterna i lokalen…

Leave a comment

Please be polite. We appreciate that. Your email address will not be published and required fields are marked