Hösten 1996 var jag på väg till SVT.
Jag hade ett löfte från Bosse Gentzel, och ett helvete på TV4.
Träffade Kjell Andersson i detaljerade diskussioner på Oxenstiernsgatan.
Upplevde att allt var klappat och klart. så ringde Bosse
– Jag har fått problem med facket i Göteborg, sa han. Tjänsten var en ren kommentatorstjänst och hade passat mej som hand i handske. Och det sista Gentzel sa till mej när han lämnade Fyran för sportchefsjobbet på SVT var ”Om du nån gång behöver ett jobb, kom till mej”
Vi hade alltid, sen tiden på radion, en bra kemi Bosse och jag. Nu var han bekymrad.
SJF i Göteborg ville att kommentatorstjänsten skulle gå till Staffan Lindeborg. Hade lite svårt att ta in det där, eftersom Staffan ju redan sen länge var anställd och kommenterat fotbollsmästerskapen ändå.
Ingenting hindrade ju SVT att lägga ut vilka jobb dom ville på Staffan Lindeborg.
Bakgrunden till min önskan om flytt var Sportens dagliga sändningar, och sportchefen Mats Petterssons aversion mot personalansvar och ev konflikter.
Han hade anställt sin gamle SVT-polare Artur Ringart som vicesheriff. Artur, mjuk och vänlig i rösten från Radio Stockholm och Lilla Sportspegeln kom rätt omgående ihop sej med större delen av redaktionen.
Artur tog över personalansvaret och blev också i princip journalistisk chef.
Jag hade dessutom ”fri tid” i mitt anställningskontrakt. Det vill säga självständig och verksamhetsanpassad. Nu ritades jag in på schema 10-18, 15-23 och förväntades sitta av tid.
Ett mycket omodernt sätt att bedriva journalistik
Sportens dagliga sändningar (från början med hälften Trav i programmet enl avtal med ATG)startade 1995. Ett år senare var det dags för OS i Atlanta där vi köpt in oss på vissa grenar. Bland annat handbollen som ju jag och Claes Hellgren hade ansvaret för.
Normalt vid större mästerskap förhandlade den lokala fackklubben bort övertiden, så man fick en klumpsumma, lika för alla, när man som anställd åkte på evenemang.
Av någon outgrundlig anledning skulle vi som reste denna gång skriva tidlista. Jag täckte i Atlanta alla träningar och levererade dagligt nyhetsmaterial från Bengan Boys aktiviteter. Till detta kom kommenterandet av matcherna, samt förberedelsearbetet inför varje sändning och scouting på plats av kommande motståndare.
Det blev en del. Artur strök ned min timlista med hälften efter OS.
-Så här mycket har du inte jobbat, sa han
Att t ex titta på kommande motståndare tyckte Artur inte var arbetstid
Nån utvärdering av själva hantverket och det vi arbete vi gjort för tittarna, gjordes överhuvudtaget inte.
Timmarna på pappret var viktigast. Och dom var för många.
På personalavdelningen viskades det om att det fanns en reporter på Sporten som försökte fuska sej till övertidsersättning.
Någon instans att överklaga till fanns inte. Det var Artur mot mina timmar.
Artur Ringart, som kom i en tidsanda då man på Radio Stockholm tog det mesta på uppstuds. Jag tror på fullt allvar att den avslappnade gamängen inte förberett ett enda uppdrag.
Fråga t ex Mats Hallin
Det naturliga svaret från mej blev naturligtvis att tacka nej till Handbolls-VM i Japan -97. Sportchef Pettersson kontrade med att ”beordra” mej att göra mästerskapet. Kollade med SJF om det verkligen gick att tvinga någon att flyga ända till Japan med hot om avsked för arbetsvägran?
”Om det ingår i dina ordinarie arbetsuppgifter så…”
Tyckte det var helt absurt. Gick ur Svenska Journalistförbundet. Flög till Japan. En vecka. Första veckan gjorde jag hemifrån, eftersom jag som nyskild hade vårdnaden om två barn varannan vecka.
Claes satt på plats och skrattade åt mina skämt med två sekunders fördröjning. Han hatar mej fortfarande för det…
Både 96 och 97 blev det svenskt silver. Kroatien vann OS och Ryssland vann VM.
Det blev alltså inget SVT. Hade sett fram mot att jobba med mina gamla radiokompisar Jacob Hård och Björn Fagerlind. Officiellt var Staffan orsaken, men jag är rätt övertygad om att skitsnack bakom ryggen på mej var den egentliga anledningen. Under vårt telefonsamtal nämnde Bosse ett rätt tungt namn som haft synpunkter. Den jag tänker på vet själv, och kan gott skämmas.
Av hänsyn till min gamle vän Bo Gentzel, väljer jag att hålla inne med den informationen.
Redaktionellt var ju Fyran och SVT i det här läget dessutom rätt nära varandra. Övertygad om att det läckte.
Min position kändes i det här läget ohållbar. Räddningen blev min gamla JH-kompis Kajsa Stål chef på Kalla Fakta. Tog tjänstledigt från sporten och jobbade en säsong på en ny redaktion.
Fantastiska arbetskamrater. Öppna armar. Gjorde en dokumentär om Epo. Stolt över den.
Vi hade kommit över blodvärden från skid-VM i Thunder Bay. Förhöjt på snart sagt varje medaljör.
Men blodproven var bara rådgivande för internationella skidförbundet FIS.
Vi hade även en avhoppad proffscyklist som vägrat doping och blev hemskickad. Han var först i backarna i början av lägret. Hopplöst sist sen.
Kände också till oegentligheter i cykellandslaget, men ingen ville/vågade berätta i kamera. Valde att inte använda anonyma källor. Tror det var rätt, och senare fick vi också dopingfall avslöjade i svensk cykel.
Njurmedicinen Epo höjer syreupptagningen med upp till 15 procent. Den ena skandalen efter den andra skulle följa i alla konditionsidrotter.
Men jag var för tidigt ute
Artur fortsatte sen att jävlas ett tag till. Hade en suverän förmåga att lägga ut jobb en halvtimme innan hemgång, när jag gått ner på deltid för att hämta barn på dagis och i skola. Sen blev protesterna för omfattande och han fick andra uppgifter som passade honom bättre.
Nu kan man lätt förledas att tro att jag känner nån sorts bitterhet mot denna bland många populära radio- och TV-profil.
Tvärtom. Skulle inte vilja ha tiden på Kalla Fakta ogjord. Och mitt liv hade varit fattigare utan 30 handbollsmästerskap. Egentligen nöjd med hårt mot hårt i VM-97.
På något sätt hade Åke Unger nosat upp konflikten (hur?) och ringde och erbjöd sina tjänster bakom min rygg. Sportchef Pettersson som alltid respekterat min yrkesstolthet och trott på min kapacitet, avböjde rakryggat.
Oerhört tacksam för det. Jag hade framgent min position som kommentator på stora evenemang garanterad.
Retrospektivt var det också en ödets ironi att SVT-tåget spårade ur för mej. Snart sagt alla sporträttigheter försvann från stats-TV och reklamkanalerna tog allt. Nuförtiden även OS.
TV4 profilerade sej med den ena ligan efter den andra och bestämde sej också för att bli Handbollskanalen. EM-guldet i Globen glömmer jag aldrig så länge jag lever.
Minns att jag i diskussionerna kring Kumamoto VM -97 sa ”Inte så lyckat att tvinga någon att prestera va?”
”Jag är övertygad om att du kommer att vara lika bra som vanligt när du sitter där med headset i sändning” sa Mats Pettersson
Naturligtvis är det så. Av respekt för tittarna, och av ren självbevarelsedrift
Artur Ringart och jag ses ibland på Fårö och i Fårösund, där han skaffat sommarviste. Det som har varit har varit. Jag hade gärna sluppit tjafset kring Atlanta, men det var i verklig mening två världar som kolliderade. Han lever i sin, och jag lever i min. Har inga problem idag att surra lite eller bjuda på en bärs.
Då var det krig. Nu är det fred
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Veckans:
Vinstlott: Pia Sundhages biljett till Rio. På nytt marmelad i knäna på laget i avgörande lägen. Fick biljetten till skänks av en målvakt som inte kunde skjuta insparkar. I ett OS-kval. Holland kunde haft 3-0 bara i paus. Sköt utanför (benskyddet?) på tilläggstid. Sånt kan man inte påverka. ”Laget utstrålar harmoni”, sa Marika Domanski Lyfors
Målskytt: Zlatan såklart. Skickade Chelsea ur Champions League
Bakhalt: Svenska längdåkare inklusive skidskyttarna i Holmenkollen. Hur fasen kan man sätta 20 skott av 20 och komma 37:a? Och Charlotte Kalla, åk hem från Kanada och ladda för VM istället
Kassa: Hammarby har Skandinaviens största fotbollspublik, slog den gångna säsongen ett Allsvenskt rekord från 50-talet, men har bara 8 miljoner plus i kassan. Trots ett publiksnitt på över 25.000 åskådare.
AIK alltfort bäst ekonomi i Stockholm. Avskaffa 51 procentsregeln och satsa på Europa. MFF är goda för en halv miljard. Vinner såklart Allsvenskan 2016. Annars har Daniel Andersson inte gjort jobbet
Comeback: Kim Andersson till OS-kvalet i handboll. Inget ”Låt dom unga ta över” eller ”Känner inte att jag kan bidra längre” utan istället ”Stoltheten att representera Sverige finns fortfarande där” !!!
Musik för alla handbollsfans i landet. Och dom är många